fredag 22.58
just nu känner jag mig helt borta på nått sätt. känner mig typ ensam. skulle verkligen bara vilja ha närhet just nu. men man får aldrig det man vill ha. känner mig alltid myssugen på kvällarna, jag är alltid ensam och jag tycker synd om mig själv, faktiskt. jag deppar rätt ofta för att jag alltid är ensam, även när jag är omgiven av folk känner jag mig ensam. varför får bara alla andra det bra, varför kan aldrig jag också få känna känslan av att vara omtyckt på riktigt av någon, verkligen älskad för den jag är? jag kanske är självisk, men jag tycker verkligen att jag är värd någon. jag är värd att tillhöra någon. jag vill vara någons. jag vill vara hans. vill kunna komma hem till någon, vill kunna prata med någon om allt. om allt som händer, om allt jag känner. och känna att han vill veta.
varför får bara alla andra det så? vad är det som gör att ingen vill vara min? är jag för trångsynt kanske? ser jag inte längre än min näsa? finns det någon därute för alla? eller är det så att vissa aldrig kommer hitta någon att dela sin vardag med? att dela sitt liv med. att få uppleva saker med, att skapa minnen med.
jag är värd att få känna kärlek. jag är värd att få vara lycklig.
hur gör man för att få det man vill?
